måndag 9 februari 2009

Ankdammen Sverige

Jag må kasta sten i glashus men det får så vara. Jag har blivit varse om hur rädda svenskar kan vara. Om vad människor är beredda att göra för egen vinnings skull. Hur ideal, värderingar och saker folk står för kan slängas i sjön, i utbyte för framgång. Jag trodde aldrig att jag skulle stöta på patrull för mina värderingars skull i allmänhet och när det kom till mode i synnerhet. Jag var heller inte medveten om hur litet det här landet är och att det verkligen är så att kontakter är allt. Det är en liten klick, en elit som styr och ställer och dikterar villkoren för andra. Den här klicken är livrädd att förlora sitt inflytande och status. Så många följer dem i deras fotspår, och alla kallar de sig unika fast de är allt utom detta. Så många så kallade modebloggar ser likadana ut, de skriver om samma saker, gör liknande kollage i PhotoShop och visar upp samma kläder i Dagens outfit. Jag ville vara annorlunda, jag ville skriva mer ingående om mode, vad det betyder för mig, skapa debatt och uppmärksamma läsarna på den underbara modehistoria som finns. Men nu vet jag bättre än att lägga ner tid på detta. Det är inte det som uppskattas och slår igenom här i Sverige. Utan låt oss alla reproducera det modebloggmaffian och co gör. Det är med modesverige som med allt annat, vi håller med dem som tycker att det som sker är fel, men vi gör inget åt det så länge vi kan vinna något själva på situationen. Kolla bara på alla krig, svälten, miljöförstörelsen och barnarbeten för att nämna några. När då någon skriver/säger hur fel det är så stämmer alla in och säger usch och fy. Men så återgår de till att blogga om vilken färg vi ska ha på skor nästa säsong eller visar vad de åt till lunch. Flyr undan. För vi vet alla att om vi bara bestämde oss och verkligen slog slag i saken skulle inga av dessa hemskheter behöva ske. Men det finns för många människor som tjänar för bra på grund av dessa barnarbetare, på att sälja vapen och på att folk köper deras bilar. Och det vill de inte förlora.

Det är ingen ide att sitta mer armarna i kors och säga att det där borde verkligen någon ta tag i. Jag vet bättre än så, vill du ha en förändring börja med dig själv. Så jag börjar med mig själv, jag kliver upp ur ankdammen, borstar av mig och vandrar åt ett annat håll. Det ger mig inget längre och är inte värt priset. För två veckor sen satte jag ner foten och sa tack men nej tack till ett samarbete som gick emot mina principer och värderingar. Det sved, skaka om och fick mig att se saker med nya ögon. Tydligen var det stort att jag gjorde så, för mig självklart att stå för det jag tycker. Nu har jag förstått att det är ovanligt att folk står för sina åsikter. I DN stod det att det hör 00-talet till att vara rastlös och hela tiden vilja vidare därför är det ingen som står för något långsiktigt längre. Jag vill uträtta något här i världen, göra något annorlunda inte uppfinna hjulet på nytt.

Inom mig finns så mycket, jag har så mycket att säga. Men det är inte i det här formatet som det kommer bäst till sin rätt. Att starta en annan blogg där jag får skriva om annat än mode istället för att ändra på innehållet här är inte aktuellt. Blogg är lika med prestation för mig, läsare vill ha täta uppdateringar för att återkomma. Och att ha läsare och folk som kommenterar är hela grejen med en blogg. Annars kan jag lika gärna sitta och skriva bara för egen del (det gör jag i och för sig redan).

8 kommentarer:

Elevator Lady sa...

ny blogg, nytt språk, ny energi!!

Pia Wester sa...

Jag känner som du, man vill stå utanför "klicken" men det är inte lätt! Det är svårt att vara trogen sin vision hela tiden...

Beundrar dig!

Anonym sa...

Jag tycker du är stark som står upp för det du tror på. Kram kram

Sincerely Johanna sa...

elevator lady: att göra reklam för sin egen blogg är ingen hit du

free fashion pia: de säger att vi vinner i längden på att stå på oss, får se om det stämmer

fröken isakson: varför är det inte fler som står för det de tror på? kram tillbaka

Elevator Lady sa...

Men det är ju jag :)

Anonym sa...

Heja Johanna kRAM

Mrs E (ibland Grefvinnan) sa...

Fortsätt med det du gör och det du vill, läsarna har du kvar ändå, iaf de som räknas.

Kram på dig! Hoppas vi kan ses snart...

Sincerely Johanna sa...

elevator lady: jag tror jag vet vem du är nu :)

att ha det gott: tack

miss e: det är inte ett inlägg om mig direkt utom om mode- och bloggsverige. hoppas oxå vi ses snart