söndagen den 8:e mars 2009

...

Tack för allt. Hej då...

tisdagen den 3:e mars 2009

camilla norrback fashion show autumn/winter 2009

Nu kan ni som inte fick se visningen möjlighet att se den via YouTube. Och så fina kläder det är.

lördagen den 28:e februari 2009

Tradera

Åh jag har så fina saker ute på Tradera som jag inte får sålt. Det är verkligen fina plagg och till otroliga priser. Gå in och kolla och buda vet jag. Länken

söndagen den 22:e februari 2009

Böcker säljes

Jag håller på och rensar lite varstans i mitt hem. Turen har nu kommit till mina bokhyllor. Jag tänkte se om någon vill köpa lite böcker, denna gång är det konst/kulturinriktning på dem. På min träningsblogg Maria Nova säljer jag dem med hälsotema.
  • Victoria, Victoria av Alice Bah, 10kr
  • Svenska former- 40kr (tjock bok med mycket fakta och fina bilder)
  • Noveller för världens barn 2004 och 2008 (15kr st)
  • Tre svarta kjolar av Anna Johnson 15kr
  • Fashiontale, 20kr
  • Art of the Middle Age- engelsk bok om medeltida konst- 20kr

lördagen den 21:e februari 2009

Sällskap sökes

Apropå teater har jag en liten undran. Jag har bara varit på Stadsteatern den senaste tiden och missat många bra föreställningar på min andra favoritteater, Dramaten. Här är en liten lista på föreställningar jag vill se på Dramaten. Om det är någon som vill gå med hör av dig i så fall. Om du klickar på länken på varje förställning kan du läsa mer om dem.

fredagen den 20:e februari 2009

Vem är rädd för Virginia Woolf?

Bild: Stadsteatern.se
Teater är verkligen härligt. Det lämpar sig dessutom perfekt som tentapluggs-paus. Igår var Jenny (numera min ständiga vapendragare) och såg Vem är rädd för Virginia Woolf? på Stadsteatern. En mycket bra föreställning. Som vi skrattade i första akten, för att i andra akten förstå allvaret i det som först uppfattades som roligt. En på djupet rörande pjäs med utmärkt skådespelargestaltande. Inte många föreställningar kvar så skynda er och se den.

måndagen den 16:e februari 2009

Camilla Norrback

I torsdags var jag på Camilla Norrbacks visning på PUB. Hon är duktig hon fröken Norrback och detta var en underbar kollektion som jag verkligen längtar till den kommer i butik. Som tur är, är vår/sommarkollektionen 09 minst lika fin så jag behöver inte vänta med att få fina plagg från min favoritdesigner. Hela kollektionen var bärbar och snygg. Men som vanligt undrar jag hur de kommer att sitta på min kropp, jag är inte 180cm lång och pinnsmal, utan bröst och höfter. Att det ska vara så förbaskat svårt att satsa på mångfald när det gäller modellval.

lördagen den 14:e februari 2009

Sprit of Maya

Likheterna med det jag såg i somras var slående. Det är fina plagg som jag tycker lämpar sig utmärkt att ha hemma. Istället för en urtvättad reklamtshirt och slappa mysbyxor sen urminnes tider. Jag talar om visningen Spirit of Maya som jag var på i torsdags. Jag fick dessvärre mycket dåliga bilder, då det var svårt att fota i lokalen vi var i. Det är ekologiska kläder och modellerna var desamma som sist, inge stickor och purunga tjejer här heller. Åh så glad jag blir.

fredagen den 13:e februari 2009

Matilda Wendelboe h/v 09


I onsdags var jag på en pressfrukost. Helt underbara kläder, en modell som det gick att identifiera sig med och god frukost. Det var Matilda Wendelboe som visade upp hösten/vintern 09 i sin butik på Söder i Stockholm. Modellen i fråga var inte pubertal, smal som en sticka, utan en vuxen kvinna. Så befriande att slippa all ångest och verkligen kunna fokusera på kläderna. Och vilka kläder det var som visades sen. Matilda kan det här med att få klädskapandet att vara ett hantverk. Mycket som jag skulle vilja ha. Dessutom är Matilda Wendelboe nominerad till årets Rookie, superkul, jag håller tummarna. Det bästa med hennes design är att många av plaggen går att variera i många olika kobinationer. En kjol kan knytas på olika sätt, bli en klänning och så vidare. Det gör att kläderna håller i flera säsonger, det är lätt att ändra på ett användarsätt om du tröttnar utan att behöva köpa nytt.

måndagen den 9:e februari 2009

Ankdammen Sverige

Jag må kasta sten i glashus men det får så vara. Jag har blivit varse om hur rädda svenskar kan vara. Om vad människor är beredda att göra för egen vinnings skull. Hur ideal, värderingar och saker folk står för kan slängas i sjön, i utbyte för framgång. Jag trodde aldrig att jag skulle stöta på patrull för mina värderingars skull i allmänhet och när det kom till mode i synnerhet. Jag var heller inte medveten om hur litet det här landet är och att det verkligen är så att kontakter är allt. Det är en liten klick, en elit som styr och ställer och dikterar villkoren för andra. Den här klicken är livrädd att förlora sitt inflytande och status. Så många följer dem i deras fotspår, och alla kallar de sig unika fast de är allt utom detta. Så många så kallade modebloggar ser likadana ut, de skriver om samma saker, gör liknande kollage i PhotoShop och visar upp samma kläder i Dagens outfit. Jag ville vara annorlunda, jag ville skriva mer ingående om mode, vad det betyder för mig, skapa debatt och uppmärksamma läsarna på den underbara modehistoria som finns. Men nu vet jag bättre än att lägga ner tid på detta. Det är inte det som uppskattas och slår igenom här i Sverige. Utan låt oss alla reproducera det modebloggmaffian och co gör. Det är med modesverige som med allt annat, vi håller med dem som tycker att det som sker är fel, men vi gör inget åt det så länge vi kan vinna något själva på situationen. Kolla bara på alla krig, svälten, miljöförstörelsen och barnarbeten för att nämna några. När då någon skriver/säger hur fel det är så stämmer alla in och säger usch och fy. Men så återgår de till att blogga om vilken färg vi ska ha på skor nästa säsong eller visar vad de åt till lunch. Flyr undan. För vi vet alla att om vi bara bestämde oss och verkligen slog slag i saken skulle inga av dessa hemskheter behöva ske. Men det finns för många människor som tjänar för bra på grund av dessa barnarbetare, på att sälja vapen och på att folk köper deras bilar. Och det vill de inte förlora.

Det är ingen ide att sitta mer armarna i kors och säga att det där borde verkligen någon ta tag i. Jag vet bättre än så, vill du ha en förändring börja med dig själv. Så jag börjar med mig själv, jag kliver upp ur ankdammen, borstar av mig och vandrar åt ett annat håll. Det ger mig inget längre och är inte värt priset. För två veckor sen satte jag ner foten och sa tack men nej tack till ett samarbete som gick emot mina principer och värderingar. Det sved, skaka om och fick mig att se saker med nya ögon. Tydligen var det stort att jag gjorde så, för mig självklart att stå för det jag tycker. Nu har jag förstått att det är ovanligt att folk står för sina åsikter. I DN stod det att det hör 00-talet till att vara rastlös och hela tiden vilja vidare därför är det ingen som står för något långsiktigt längre. Jag vill uträtta något här i världen, göra något annorlunda inte uppfinna hjulet på nytt.

Inom mig finns så mycket, jag har så mycket att säga. Men det är inte i det här formatet som det kommer bäst till sin rätt. Att starta en annan blogg där jag får skriva om annat än mode istället för att ändra på innehållet här är inte aktuellt. Blogg är lika med prestation för mig, läsare vill ha täta uppdateringar för att återkomma. Och att ha läsare och folk som kommenterar är hela grejen med en blogg. Annars kan jag lika gärna sitta och skriva bara för egen del (det gör jag i och för sig redan).

torsdagen den 5:e februari 2009

Bloppisen

Då så, nu är det påfyllt i bloppisen. Men denna gång ligger det bara uppe till söndag kl 12, sen åker det upp på Tradera istället. Pruta om du tycker det är för dyrt, det enda du kan få är ett nej, men jag är inte omöjlig.

tisdagen den 3:e februari 2009

Johanna ska vara med på tv del 3.

Jag lovade ju att berätta när jag skulle vara på tv. Hon som i sin tur lovade att höra av sig i god tid innan det skulle sända höll inte sitt löfte. Så idag började jag luska själv på nätet. Det visade sig att vi har missat det, programmet gick i söndags på tv8. Typiskt. Jag har ju ändå ingen tv men ändå. Om ni följer länken här, kan ni komma till sidan för programmet och se avsnittet i webbtv. Hör av er om det funkade att se.

Update: Där ropade jag hej förtidigt. De har klippt bort mig och de andra som uttalade oss negativt kring skönhetsoperationer och skönhetsidealen. Vad trist.

Dagens Camilla Norrback


Det här blir de sista bilderna från Camillas höst/vinterkollektion. För enligt butikerna börjar det tydligen bli vår nu.

onsdagen den 28:e januari 2009

Cheap Monday

Igår var det min enda visning på den här modeveckan (är en till sen vecka 7) Cheap Monday. I sällskap med Mia, Emilie och Sophie spanade jag i höst/vinter 09. Det var som sig bör för detta märke mycket jeans, grått och så någon accentfärg. I detta fall var det en orangeröd nyans som lyste upp. Det var otroligt mycket folk som köade utanför, det brukar det i och för sig vara när Weekday eller Cheap Monday har något, jag kunde dock ta mig in pressvägen och fick sitta.

söndagen den 25:e januari 2009

2 år

Idag fyller Johanna with a taste of fashion 2 år, vad fort tiden går. Detta kommer inte bli ett inlägg där jag ventilerar hur roligt året har varit det har jag redan gjort. För ett år sedan bestämde jag mig att lägga ner bloggen, men efter en månad var jag här igen. Som jag sa i torsdags har det här varit en tuff vecka, på många sätt. Inte bara jobbigt tuff det har kommit mycket ur den också, saker som jag verkligen inte såg komma.

I december lovade jag förändringar här, gjorde om layouten på bloggen och började planera för spännande inlägg och innehåll. Det skulle bli modeskola både med olika designer värda att känna till, olika tidsepoker, intervjuer och tips. Jag ville sluta blogga om mitt privatliv och det står jag fast vid. Syftet med att blogga skulle vara att locka till mig eventuella arbetsgivare, visa upp vad jag kunde och var bra på. Jag ville att bloggen skulle vara min väg in i branschen, både mode och skrivandet gärna förenat. Idag känns det helt annorlunda. Den var en kraftig smäll i måndags, skakade mig i grunden och fick mig att tänka till över vad det var jag ville. Men det är inte bara bråket då som fått mig att ändra mig. Så kom tisdagen och Obama svors in som president, och denna man har en enorm påverkan på mig som jag inte orkar gå in på. Nya tankar och känslor föddes. I onsdags hände en sak i familjen som fick mig att inse att det är jag själv som ska må bra och göra saker för min skull inte för någon annan. Och så har det sen rullat på med en ny sak varje dag fram till idag.

Syftet med att blogga har ändrats och med det har andra intressen utvecklats. Under den gångna veckan har jag ägnat mig åt gamla intressen som legat i lä under de gångna åren och jag har fått en ny hunger att förkovra mig. Musik, litteratur och samhällsdebatt för att nämna några områden. Jag tycker fortfarande om att blogga och att skriva av mig, så det här är inte hej då. Men den förändring som var planerad kommer som det ser ut just nu inte att ta form här. Den här veckan har gått i personliga utvecklingens tecken och jag har verkligen växt som människa och ett lugn har tillkommit som jag inte hade innan. Det handlar som läsare har kommenterat om att följa mitt hjärta och göra det som känns rätt för mig. Bloggen blev för mycket blodigt allvar. Det förenat med att jag inte lyckades med det jag ville, läsarna tillkom inte och det jag ville skulle vara tyngdpunkten uppskattades inte av läsarna. Jag orkar inte stånga mig blodig längre, lägga ner min själ i något som ändå inte uppskattas, då kan jag lägga min energi på annat.

Jag kommer att fortsätta blogga här, kanske inte lika regelbundet som nu. Jag är medveten om att det kommer att kosta mig inbjudningar till event och liknande men då får det så vara. Nu ska jag fortsätta på min resa, med ett nytt skinn på näsan. Huvudet högt, axlarna ner, djupa andetag och med blicken framåt. Tills vi hörs igen, må så gott.

torsdagen den 22:e januari 2009

Den här veckan

Oj oj vilken vecka det här har varit. Det känns som om den har pågått i en evighet och aldrig kommer att ta slut, och då är det ändå bara torsdag. Jag har varit dålig på att skriva både här och på träningsbloggen. Men det har hänt så mycket som fått mig att tänka, få nya perspektiv och ändrade åsikter om saker som jag innan tog för givet. Lite lever jag just nu som i ett vakuum, har en bubbla kring mig och har svårt att få rätsida på vissa saker Samtidigt har vissa frågor och funderingar fått kristallklara svar. Det är inte en Johanna-mår-dåligt-och-har-en-kris-situation men just nu är jag inte mig själv och jag vet inte vad som kommer att hända. Tur att det finns personer som Obama, min pappa, Emelie K, Linda W, Jenny Z och lillasyster som säger massa kloka saker till mig (inte Obama personligen men ni förstår).

tisdagen den 20:e januari 2009

Ikväll smäller det

Idag är dagen med stor D. Idag svär USAs näste president eden och en ny epok tar sin början. Jag fick så mycket hopp när han valdes i november och det ska bli intressant att se hur det här artar sig. Kl 20.00 i SVT2 går det att följa installationen av Barack Obama. The change they need.

måndagen den 19:e januari 2009

Mina värderingar och jag

Idag har jag blivit varse hur det är att stå upp för sina åsikter och värderingar. När något inte känns bra är det ett tecken på att jag inte är i balans med mig själv. Jag kunde inte kompromissa med mina värderingar denna gång, vill jag aldrig göra i och för sig. Jag vill inte vara en bricka i spelet och att bara hänga med är lika illa som att utföra handlingen. Så jag satte ner foten, sa tack men nej tack. Nu är jag skakig, rädd, befriad, tom och en massa andra saker, men jag gjorde det. Jag undrar vad det kommer att kosta mig, om den lilla dörr till världen jag längtar efter nu är helt stängd istället för har en springa som innan. Markus Krunegårds låt passar in så bra idag: "Ibland gör man rätt och ibland gör man fel". Jag hoppas att jag gjorde rätt.

torsdagen den 15:e januari 2009

Bloggpynt


Min familj vet att jag älskar snittblommor. Dessa fina fick jag för att opponeringen gick så bra i måndags och för att uppsatsen är färdig. Lägenheten blir så mycket trevligare med lite fina blommor.

onsdagen den 14:e januari 2009

Kontakter

Efter Guldbaggegalan här i veckan blev jag varse och mer uppmärksammad på hur litet vårt land, Sverige, är. För att komma någonstans här behöver du kontakter, kunna kindpussas och fjäska (ville ha ett annat uttryck men det passar sig inte). Många säger att vi behöver utbildning och kunskap i första hand, men jag är beredd att säga emot, visst kan det vara bra att ha en utbildning vilket fall men du kommer lika långt på kontakter och att du känner rätt människor. Jag är helt på det klara med att jag inte hade fått vara med om mycket av det som hänt mig tack vare bloggen om jag inte hade haft de kontakter jag har fått genom bloggen.

I och med att du behöver kontakter är det många som aldrig kommer att få en chans att nå dit de vill. För de är kanske inte bakanta med "rätt" sorts människor, uppväxta i de kretsar som automatiskt skulle ta dem dit de hade önskat. När alla inte får samma möjlighet blir det lätt en sluten krets bland de som ingår i klicken framgångsrika, inflytelserika, de som är något att räkna med. Ta bara modevärlden som ett exempel eller kultursektorn. Så många som utbildar sig inom dessa/detta område men som inte kommer att nå dit de vill. Mode/kultur är en sluten värld som det är extremt svårt att ta sig in i om du inte har de rätta kontakterna. När det är modevecka är det samma sort folk gång efter annan, som ser likadana ut, som känner varandra och som har kommit dit för att de har kontakter inom sfären. Titta bara på de som anses vara mest inflytelserika inom modebloggeriet, det är de som kallas bloggmaffian. De ser likadana ut, bloggar om samma saker och varandra, känner varandra, har kommit dit de är tack vare varandra. Inte så att jag klankar ner på dem, vill bara ha ett exempel på hur jag ser det. Jag har ingen lösning på detta, jag säger bara hur jag ser det, och det är därför jag inte utbildar mig inom journalistik eller mode. För jag vet att om det är meningen att jag ska vara där och jobba med det i framtiden, kan jag lika gärna förlika mig med att det är kontakter jag behöver för att ta mig dit. Jag skäms inte för att jag tar tillfällen i akt att lära känna nya människor som finns i sfären, för det är min väg in, kanske min enda väg. Trist men till jag blir motbevisad, mitt enda alternativ.