Waldemarsudde

Igår var det kulturdag, länge sedan sist, på Djurgården i allmänhet och Waldemarsudde i synnerhet. Vädret var vackert med solsken, underbara träd i skiftande färger, mycket folk och lugn i kroppen. På Waldemarsudde såg jag utställningarna om konstnären Helmer Osslund och keramikern Signe Persson-Melin. Det var jag och medelålders damer med sjalar och foträta skor som trängdes, alla gick runt och såg svåra, koncentrerade och intellektuella ut, de gav mig underliga blickar där jag gick med mitt lilla block och antecknande intryck och tankar.

Bilden är lånad från Waldemarsudde.se

Helmer Osslund målade porträtt, stilleben och naturmålningar i olja. Det var naturmålningarna som fångade mig, färgerna, hur han skildrar av den svenska lappmiljön under alla årstider och enkelheten. Han var elev hos den store Gauguin vilket syns i färgval och teknik. Jag skulle gärna ha en tavla av Osslund hängandes hos mig då jag tycker mycket om naturmålningar som är enkla i sitt uttryck.

Bilden är lånad från Waldemarsudde.se

På utställningen om Signe Persson-Melin blev jag nästintill tokig, då jag är helt galen i keramik och glas. Jag ville känna och klämma, känna tyngden i handen och dra med handen längst strukturen, men stoppades av glasmontrar och rutor framför föremålen. Vilken skicklig konstnär hon är med skarphet och estetik som ledord, vilka former vilket hantverk det var. Blev mycket förtjust när jag hittade mina glas i en monter. Det är varianten Porter som jag fått av min mamma, hon samlade på dem under 1970 talet och har endast låtit dem stå i ett skåp under min uppväxt. Jag däremot har tjuvlekt med dem och blev överlycklig när samlingen delades på två och jag fick med mig sex stycken när jag flyttade, använder dem nu flitigt. Är glad över den lilla etiketten som sitter på foten, synd bara att mamma har slarvat bort kartongerna de kom i.

Båda utställningarna hade sin sista helg nu i helgen, glad att jag masade iväg och såg dem.