Styra mitt eget öde- del 2

Så har det hänt igen, jag har bytt riktning och väg här i livet. Har mått dåligt (denna gång under nästan hela nej hela våren ska det vara) och känt att det jag gör inte ger mig någon mening och att jag är skapt för att göra något annat. Det konstiga är att jag egentligen vet vad jag vill, har alltid gjort men sen litar jag inte eller tror inte på mig själv och min förmåga. Då är det lättare att inte slutföra något istället för att försöka och misslyckas. Denna gång gav jag dock inte upp, jag tog tjuren vid hornen och stretade på i ett halvår innan jag insåg att nej Johanna du ska och behöver inte göra detta längre. Jag tog ett steg åt sida, rannsakade mig själv och gjorde ett val. Ska jag vara helt ärlig och det ska vi ju vara så är jag en mycket trasig person, mår ofta dåligt och är osäker. Men för att detta inte ska blir ett allt för trist och deppigt inlägg ska jag berätta det jag kom för att berätta.

Jag har kommit in på den kurs som jag sökte i våras, Barn och ungdomsvetenskap på Stockholms universitet. När jag gjorde min praktik i våras kom jag till insikt att det var inte MED barn jag ville jobba utan FÖR barn. Som 6-7 åring sa jag till min mamma att jag ville ha kostym, portfölj och jobba med barnfrågor på FN. Det stämmer än idag och nu tar jag ett kliv i den riktningen. Jag säger därmed tack och hej till Lärarhögskolan. Och tusen tack till alla vänner, bloggläsare och andra som stöttat mig under de mörka dagar som passerat under våren. Ikväll blir det Kent-konsert i Eskilstuna och jag ska skratta och leva igen för nu har trycket för bröstet släppt och tårarna torkat.