2 år

Idag fyller Johanna with a taste of fashion 2 år, vad fort tiden går. Detta kommer inte bli ett inlägg där jag ventilerar hur roligt året har varit det har jag redan gjort. För ett år sedan bestämde jag mig att lägga ner bloggen, men efter en månad var jag här igen. Som jag sa i torsdags har det här varit en tuff vecka, på många sätt. Inte bara jobbigt tuff det har kommit mycket ur den också, saker som jag verkligen inte såg komma.

I december lovade jag förändringar här, gjorde om layouten på bloggen och började planera för spännande inlägg och innehåll. Det skulle bli modeskola både med olika designer värda att känna till, olika tidsepoker, intervjuer och tips. Jag ville sluta blogga om mitt privatliv och det står jag fast vid. Syftet med att blogga skulle vara att locka till mig eventuella arbetsgivare, visa upp vad jag kunde och var bra på. Jag ville att bloggen skulle vara min väg in i branschen, både mode och skrivandet gärna förenat. Idag känns det helt annorlunda. Den var en kraftig smäll i måndags, skakade mig i grunden och fick mig att tänka till över vad det var jag ville. Men det är inte bara bråket då som fått mig att ändra mig. Så kom tisdagen och Obama svors in som president, och denna man har en enorm påverkan på mig som jag inte orkar gå in på. Nya tankar och känslor föddes. I onsdags hände en sak i familjen som fick mig att inse att det är jag själv som ska må bra och göra saker för min skull inte för någon annan. Och så har det sen rullat på med en ny sak varje dag fram till idag.

Syftet med att blogga har ändrats och med det har andra intressen utvecklats. Under den gångna veckan har jag ägnat mig åt gamla intressen som legat i lä under de gångna åren och jag har fått en ny hunger att förkovra mig. Musik, litteratur och samhällsdebatt för att nämna några områden. Jag tycker fortfarande om att blogga och att skriva av mig, så det här är inte hej då. Men den förändring som var planerad kommer som det ser ut just nu inte att ta form här. Den här veckan har gått i personliga utvecklingens tecken och jag har verkligen växt som människa och ett lugn har tillkommit som jag inte hade innan. Det handlar som läsare har kommenterat om att följa mitt hjärta och göra det som känns rätt för mig. Bloggen blev för mycket blodigt allvar. Det förenat med att jag inte lyckades med det jag ville, läsarna tillkom inte och det jag ville skulle vara tyngdpunkten uppskattades inte av läsarna. Jag orkar inte stånga mig blodig längre, lägga ner min själ i något som ändå inte uppskattas, då kan jag lägga min energi på annat.

Jag kommer att fortsätta blogga här, kanske inte lika regelbundet som nu. Jag är medveten om att det kommer att kosta mig inbjudningar till event och liknande men då får det så vara. Nu ska jag fortsätta på min resa, med ett nytt skinn på näsan. Huvudet högt, axlarna ner, djupa andetag och med blicken framåt. Tills vi hörs igen, må så gott.

Mina värderingar och jag

Idag har jag blivit varse hur det är att stå upp för sina åsikter och värderingar. När något inte känns bra är det ett tecken på att jag inte är i balans med mig själv. Jag kunde inte kompromissa med mina värderingar denna gång, vill jag aldrig göra i och för sig. Jag vill inte vara en bricka i spelet och att bara hänga med är lika illa som att utföra handlingen. Så jag satte ner foten, sa tack men nej tack. Nu är jag skakig, rädd, befriad, tom och en massa andra saker, men jag gjorde det. Jag undrar vad det kommer att kosta mig, om den lilla dörr till världen jag längtar efter nu är helt stängd istället för har en springa som innan. Markus Krunegårds låt passar in så bra idag: "Ibland gör man rätt och ibland gör man fel". Jag hoppas att jag gjorde rätt.

Inte i år heller

Bilden är lånad från Camilla Norrbacks hemisda

Nu när Elle har redovisat de nominerade till Årets Designer blir jag återigen besviken (inte det att de nominerade inte är duktiga) var är Camilla. Varför blir hon aldrig nominerad? Hon har ju hållit på med det här länge nu, är duktig, sticker ut med sin design och etiska tanke. Vad ska det krävas för att bli nominerad? Hallå ELLE???

Vänner?

Nu har jag en fundering som inte innefattar världssvält, krig eller hemskheter men som jag likväl behöver ert råd om. Töntigt kan tyckas men det skiter jag i. Jag är en samordnare, en som vill/tycker om att hålla mig uppdaterad om hur mina vänner har det, och en som tar tag i saker och ting. Nu har det dock gått över styr och jag har ledsnat. Många av de jag umgås med hör aldrig av sig på eget bevåg och ser till att vi ses eller hör hur det är. Visst är det trevligt när vi väl träffas men det är tröttsamt att alltid behöva vara den som ser till att det blir av. Jag vet att det är MÅNGA jag kommer att tappa kontakten med om jag slutar att höra av mig och drar ihop till en sammankomst, men jag orkar inte längre. Jag känner mig tjatig, påstridig och som ett litet barn. Jag har provat att ta upp det med dem jag fått tillfälle till och de ger alla förklaringarna:

• Jag vet att jag är dålig på att höra av mig och det är verkligen synd.
• Jag har alltid varit dålig på att hålla kontakt med folk men så har det alltid varit.

Jag undrar vad jag ska göra. För jag orkar inte med det här längre, känner mig inte alls uppskattad längre.

Varför gör vi ingenting?

Jag har lite smått gett upp hoppet om mänskligheten. Tragiskt men sant. Följande inlägg kommer att vara långt, fyllt av uppgivenhet, jag förväntar mig inte att ni ska läsa det än mindre kommentera det, men jag känner att skiten måste ut och bloggen är min ventil, mitt andningshål. Så nu kör jag!

Efter att ha surfat runt på YouTube i hopp om att hitta lite skön julmusik, stötte jag på låten Do they know it's christmas time med Band Aid 20, allt var frid och fröjd till de visar bilderna på svältande barn och vuxna i Afrika. Då tände det till och jag kom att tänka på den intressanta diskussion som jag haft med min far för någon vecka sedan. Varför gör vi människor inget och då menar jag inte skänker pengar till en organisation som vi förlitar oss på ska lösa alla problem med svält, barnprostitution, krig och så vidare. Nej varför organiserar vi oss inte själva, om alla som säger att krig och svält är fördjävligt också gjorde något så skulle vi inte ha krig och svält. Av någon anledning finns det annat som lockar mer. Här gäller inte ordspråken att ensam är stark, att du gör så gott du kan och det börjar hos dig. Vi måste gå samman och sätta stopp på vapentillverkningen, få bort diktatorer och sluta att vara besatta av vår egen förmögenhet och rikedom för att nämna några saker.

När USAs näste president höll sitt segertal, grät jag, jag gråter fortfarande varje gång jag ser det (jo jag har det i sin helhet och tittar på det regelbundet) samtidigt som det är rörande att han som svart blivit vald till det högsta ämbete som finns och allt det där så är det hans ord (vet att han troligtvis inte skrivit det själv men ändå) som berör mig mest. Talet ger mig hopp och mod att göra något. Samtidigt som jag känner mig instängd i detta land, och viljan att flytta utomlands är större än någonsin, känner jag att JAG kan göra en förändring men jag vet att det inte är här jag kommer att göra den. Min pappa har alltid sagt att våra medmänniskor och familj är det viktigaste, jag har inte aldrig trott på honom, men nu förstår jag vad han menar. Det är ekonomisk kris i stort sett hela världen, folk förlorar sina jobb, sina hem och framtiden kan te sig mörk för många. Men jag vägrar tro att det här är slutet, att det är hur mycket pengar jag har i plånboken som är viktigast. Det är nu vi har möjlighet att ta en ordentlig titt på oss själva, vår livsstil (som förstörd den jord vi befolkar, utnyttjar de som är ekonomiskt svagare än oss så de kan tillverka saker som vi kan köpa) och vad vi vill åstadkomma och uppnå. Kanske behöver vi inte alla dessa fina bilar, mängder av kläder i garderoben, förnya våra hem en gång om året och slänga all den mat vi inte äter upp. Kanske kan livet gå vidare ändå men fortfarande vara rikt och härligt.

Jag är tacksam, just nu mer än någonsin. När jag var liten hade vi inte den ekonomiska förutsättningen att i tid och otid åka utomlands på semester, jag är inte uppväxt med min pappa, hade kanske inte massor med kompisar och passade in under min uppväxt. Allt det spelar idag ingen roll, för jag slapp gå och lägga mig med en klump i magen och en bön att över huvud taget få vakna upp nästa dag och fortsätta leva, att alla i min familj skulle vara där och inte bli mördade, att jag skulle bli såld som slav, soldat eller barnarbetare. Jag har en kompis som har tvingats växa upp med dessa förutsättningar, hon har flytt från folkmorden i Rwanda, och hon är idag så ohyggligt tacksam, att hon och de familjemedlemmar som överlevde får finnas till. Jag bli förbannad att det ska behöva vara så här att det finns barn som måste växa upp med liknande omständigheter. VI måste göra något, för det ska inte behöva vara så här, barn ska inte behöva utsättas för sådana hemskheter. De förtjänar en morgondag och vi har makten att ge dem den. SÅ VAD VÄNTAR VI PÅ? OCH VARFÖR VÄNTAR VI PÅ ATT GÖRA NÅGOT?

Varning

Den här veckan vill jag varna alla er läsare som kommer till min blogg för lättsamma inlägg, modevinkeln eller för att se hur lilla Johanna har det. För den här veckan är jag rebell, stridslysten, taggarna utåt och provocerande. Snart är det jul, en högtid som för mig har tappat fokus (inte det kristna i den) men det här att vi ska ta hand om varandra, våra medmänniskor och oss själva. Numera handlar julen om dyrast och flest julklappar, stress, press och ångest. Jag vill att vi går tillbaka till hur det en gång var (jo vi kan säga att det var bättre förr). I helgen har jag skrivit en krönika, letat låtar på YouTube som kommer passa samt planerat frågor. Det kommer bli en tung vecka mentalt men det tycker jag det är värt. Jag tycker att det är dags nu. Som sagt det här är en varning för i eftermiddag/kväll kör jag igång (ska bara plugga som en dåre först). Ha en trevlig måndag.

Undran

Jag har tre saker som jag gått och funderat på:

1. Det är OKTOBER inte december, det är runt 10-12 grader varmt varje dag, varför i all världens namn har folk börjat envisas med sina dunjackor (allra helst ska det tydligen vara den där från Fjällräven i år igen) redan nu? Vad ska ni ha i vinter sen då när det är minus 10 grader?
2. Om du orkar ta en gratistidning innan du sätter dig på bussen/pendeln/tunnelbanan varför kan du inte ta den med dig av också? Varför dumpa den på ett säte, på golvet, forsätta på tidningshögen som finns så den blir så stor att ingen kan använda det sätet (oftast i rusningstrafiken dessutom)?
3. Varför kommer alla stora och dyra utgifter på samma gång? Förnyelse av morgontidningen 1000kr, 2500 kr mindre i studiemedel, sl kortet mellan 2500-3000kr? Sa jag att samtliga grejer är i december månad, och då brukar något som vi kallar julen inträffa också. Hallå vi studenter är inte gjorda av pengar!

Bloggens vara eller inte vara

Jag har under ett tag funderat på vart bloggen är på väg och vart jag vill att det ska gå. För tillfället är jag inte riktigt nöjd och i veckan fick jag det bevisat det jag bävat för att det skulle bli. Min intention när jag skapade bloggen för ett och ett halv år sedan var att blogga om mode, då det är en så stor del av mig. Till en början tittade jag mycket på andra bloggar och försökte apa efter i hopp om att bli lika stor och proffsig. Med tiden har jag insett att det är inte vägen att gå och började då att blogga lite mer om mig själv, då kom läsarena och de började att lämna kommentarer vilket är superkul. Mer och mer har det blivit mer Johanna än fashion här och det var roligt ett tag men jag är inte nöjd med det. När jag i våras fick kritik för att jag inte var en "riktig" modeblogg på grund av att jag inte skrev om ditten och datten, inte hade Dagens outfit och så vidare blev jag ledsen och tänkte lägga av, men jag skakade av mig kritiken och körde på. När det är modevecka blommar jag upp och då är det som mest mode här på bloggen, men jag vill inte att det endast ska vara så under två veckor om året.

Visst är det skojigt att skriva om vad som händer med mig också det är inte för inte bloggen heter som den gör men när det blev som i vintras och nu återigen i torsdags vill jag inte vara med längre. Det är himla skoj att nära och kära läser bloggen (ibland hämmar det mig och det jag vill skriva men det får gå ändå) men det ska inte vara genom bloggen som de håller sig uppdaterade om vad som händer med mig. När jag prata med grannen i torsdags om vad jag gjort tidigare under dagen ska hon hurtigt att det där vet jag väl redan jag har ju läst bloggen, inte första gången det händer ska tillägas. Jag vill inte tappa den personliga kontakten med mina vänner bara för att de känner att läsa bloggen räcker.

Så nu har jag tagit mig en lång funderare om hur jag ska gå vidare och kommit fram till ett beslut. Det kommer att bli mycket mer mode i framtiden, för det var och är det som jag vill ska vara huvudtemat här. Däremot är jag ingen människa som tycker om att skriva om trender, visa upp vad jag har köpt och göra kollage med snygga outfits för att nämna lite. Modehistoria, hantverket i sig, känslan, bildning och vackra ting är det som fascinerar mig. Jag gillar inte budget, massproduktion och likriktighet, något som jag tycker att många av de andra modebloggarna tar upp så det räcker och blir över (inte att jag ser ner på dem som väljer att blogga om detta men jag vill inte vara en sådan modebloggare för det är inte det som mode är för mig). Jag är unik och det vill jag ska synas både i min klädstil och på min blogg. När jag startade bloggen ville jag bidra med något som saknades och någon som skulle bidra med något unikt. Hädan efter kommer det att ske lite förändringar och jag är medveten om att jag kommer att tappa ett gäng läsare men det får så vara, jag måste ju vara sann mot mig själv och min vision. That was all I had to say about that. Trevlig helg på er och väl mött även i framtiden.

Skolan imorgon och klädvalet

Imorgon är det första dagen på nya kursen. Håller på och läser rapporten om barn och unga i media just nu och funderar på den eviga frågan som alla ställs inför när det är dags att börja skolan igen. Vad ska jag ha på mig? Vad i min garderob representerar mig bäst och talar om vem jag är. Hmm! Får se vad det blir, något konservativt och sobert kanske.

Svåra beslut

Just nu är det de stora frågorna som upptar mitt medvetande. Fortsätta vara anonym eller inte. Skaffa ett Flickr medlemskap och en kläddagbok eller inte. Om jag gör det med ansiktet eller inte. Ja ni ser inte lätt att bestämma sig. Har varit sugen länge på att fota mina outfits inte för att jag anser att det är det som utgör en utmärkt modeblogg men för att jag vill ha bättre koll på vilka kläder i min garderob som jag använder mest och hur jag kombinerar dessa. Blev sjukt inspirerad när jag gick igenom Linda Ks arkiv på just Flickr.

Och idag är det första maj (imorgon sista dagen för att deklarera om ni inte redan gjort det) och nu är det inte långt kvar till sommaren.

Trött på min blogg

Ibland kan jag bli så trött på min blogg. Jag vet precis hur jag vill ha den men ändå så blir det inte som jag vill. Jag ska inte jämföra mig med andra, eller vara avundsjuk jag vet men det finns några brudar därute i bloggvärlden som har sådanadär underbara modebloggar. Mode är förstår ni en så otroligt viktig del av mig, och då inte trender och måsten utan lekfullt och personligt. Som namnet antyder heter bloggen Johanna with a taste of fashion, men det blir mest om Johanna och lite om fashion. Enligt Marie hänger det hela på att det är för mycket text och för lite outfit-bilder vilket tydligen utgör grunden för en modeblogg. Här recenserar hon min blogg. Jag älskar att skriva därav massa text och min kropp är jag inte tillräckligt nöjd med för att fota och lägga upp här.

Vad är det då som fattas? Snygga kollage med härlig inspiration? Det finns som jag bloggat om tidigare så otroligt många bloggar där ute och speciellt modebloggar, och jag funderar ofta varför jag inte har fler läsare. Men så slår det mig jag är bara en i mängden, det finns inget som sticker ut, förutom att jag just den här Johanna är så himla speciell och unik hihi, jag skulle kunna vara en sån där blogg som jag själv bara bläddrar förbi för att den inte säger mig något. Samtidigt som jag inte vill vara en copycat och köpa någon annans koncept rakt av. Nej usch jag ser på ett avsnitt av Ally McBeal istället.

Bli det du vill, skitsnack

Det är frustrerande och irriterande. När vi växer upp säger de (våra föräldrar, lärare och kompisar) att vi kan bli vad vi vill, att ingeting kan stoppa oss och att vi kan ta oss hur lång som helst. Men det stämmer ju inte, för i så fall hade inte jag utbildat mig till förskollärare. Jag har alltid vetat vad jag vill, hur jag ska ta mig dit men det blir ändå inte så. Med åren har jag även blivit varse om mina styrkor och vad jag är bra på, att skriva, uttrycka mig både genom tal och skrift, organisera och få med andra på mina upptåg. Men det räcker inte.

Min dröm är och har länge varit ett journalistiskt yrke eller ett arbete inom musievärlden då konst och design är en mycket stor del av mig och ett område som inte stannar upp och som är outtömligt. Det råder överflöd på folk i dessa branscher och här står jag nu och läser till förskollärare, med en känsla av att jag inte är ämnad för det här och att jag längtar så efter att få göra det som jag verkligen vill. Vi lever bara en gång säger alla och vi ska alla göra det mesta av det liv vi har fått till låns här på jorden. Varför får vi då inte göra det vi ämnade för och det vi brinner för med hela vårt hjärta. Varför måste vi (läs jag) ta den säkra vägen, den som leder till ett arbete och en säker framtid?

Jag vet inte hur länge till jag klarar av det här, för varje dag jag fortsätter på den här vägen känns det som om jag lämnar den sanna Johanna bakom mig och en bit av min glöd och vilja finns kvar där med henne. Jag vill inte bli den som ligger där på min dödsbädd och ångrar mitt liv sen, jag vill leva det liv jag älskar mest och få ut det som gör mig till en bättre version av mig själv och som ger mig glädje och styrka. Inte det som förväntas av en, ett jobb bara för jobbandet skull, då kan det lika gärna vara jag måste få utmaningar och tycka att det jag gör är roligt. Varför ska jag annars göra det?

Update: Tusen tack för alla fina kommentarer jag fått. Vill förtydliga en sak, det jag blir så upprörd över är att det sägs att vi ska bli det vi vill och att inget kan stoppa oss bara vi vill men i praktiken går inte det utan vi tvingas ta ett jobb som är säkert. Många säger att du är så ung du hinner, men det vet vi ju inte jag kanske dör om några år och då får jag ju inte chansen att jobba med det jag vill. Varför ska vi behöva gå den säkra vägen först varför inte få jobba med det vi vill från början? Men jag ger mig inte, jag kan vara en sur och envis jävel när jag vill och nu vill jag. Jag ska ta mig till min dröm, för jag vet att det är där jag hör hemma och där jag kommer att kunna prestera så jag blir nöjd.

Våldet bland de unga

Precis som Annie är jag mycket upprörd över hur våldet bland unga eskalerar. Hur kan samhället ha kommit till en punkt när ett gäng kan ge sig på en ensam kille och sparka honom till döds? Jag blir så ledsen och arg på samma gång. Var är de vuxna? Varför har det blivit så här? Att de vuxna slåss och misshandlar varandra är inte det bästa sättet att föregå med gott exempel. Det måste ske en ändring!!! Var ska annars vårt samhälle ta vägen? Jag tänker dra mitt strå till stacken och tala om för mina framtida förskolebarn att slåss är så dumt så dumt, det gäller ju att börja tidigt.

Vilken klänning?

På tisdag ska jag och Monokel på Guldknappengalan och jag har ett litet problem. Jag vet inte vilken av dessa två klänningar jag ska ha. Den lilla svarta eller den lila. (Ja den svarta är inte struken det är därför den är så skrynklig på bilden)

Bostad sökes!

Som bekant ska jag läsa till förskollärare i Stockholm till hösten och allt utom boende har löst sig. Jag tänkte nu vara så fräck och höra om någon vet eller känner någon som vill hyra ut sin lägenhet i andra hand i huvudstaden? Tacksam för alla svar. Ni kan även maila mig, min mail finns under min profil.

Reafynd

Nu Monokel är jag igång igen. Igår var min syster och jag inne i Eskilstuna på reorna som var. Kontot var fullt med härlig lön och räkningarna var betalda så det var bara till att shoppa. Och det gjorde vi. Första anhalt var Elin Maria Boutique. Jag hade kunnat köpa upp hela affären (som vanligt men igår till ett mycket förmånligare pris än annars). Det blev dock en utdelning jag är så nöjd med och jag väntar så tills det blir rea på rean. Sen gick vi runt inne i stan och åt middag innan vi begav oss ut till Tuna Park. Där handla vi lite till innan vi trötta, blöta och några tusen fattigare begav oss hem. Följande hänger nu i min garderob:


Gråa mysbyxor: Hennes och Mauritz
Turkost linne: By Malene Birger (Elin Maria)
Tunika: Elin Maria Collection (Elin Maria)
Kostymbyxor: Hennes och Mauritz
Kofta: NygårdsAnna (Elin Maria)
Rosa linne: Esprit

(Ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliten och kollaget. Om någon vet hur man gör snygga kollage skriv en kommentar)

Bärbar dator

Jag ska i sommar köpa en bärbar. Har dock inte bestämt mig för vilken sort jag ska köpa. Därför tänkte jag fråga er vilka bärbara datorer ni har. Jag vet dock vilken väska jag ska ha, tack vare Fröken SötSur och hennes underbara kollage med dataväskor. Kolla in den ni med om ni inte redan gjort det.

Update: Är det säkert att handla datorer på nätet? Det är flera tusen billigare än i affärerna. Jag är kluven

Expedition Linné

Det var väl ingen som missade dokumentären Expedition Linné som gick på Svt1 igår kväll? Den var hur bra som helst och missade du den har du en ny chans på lördag klockan 16.10 då den visas i repris eller via Play. Jag har på senare tid blivit mycket intresserad för miljön och hållbar utveckling. Mamma är utbildad miljösamordnare och vi har källsorterat hemma så länge jag kan minnas. Min älskade vän Jenny är nu invigd och vi kämpar på för att få in källsorteringen på jobbet. Hon lyckades förhandla sig till kompostering i personalmatsalen i alla fall. Ett litet steg för oss ett stort steg för arbetskamraterna som är minst sagt ovilliga att ställa upp. Jag har sammanställt en liten lista till er hur ni enkelt kan göra för att vara lite mer miljövänliga. Visste ni föresten att om alla återvann sina kapsyler i Sverige skulle det räcka till 2200 nya bilar? Inte illa det.

• När du är ute och shoppar, ha med dig en tygväska/kasse som du stoppar dina varor i istället för att på varje ställe ta en ny plastpåse. Miljövänligt och snyggt. Går att gör själv väldigt enkelt du kan dessutom trycka något kul, smart eller snyggt på påsen. Jag har en från Gudrun Sjöden som jag använder mig av när jag är ute och shoppar.


• Lär dina barn att källsortera, då kommer det naturligt för dem.


• Låt dina kläder självtorka på en torkställning istället för att tummla.


• Dra ut sladdar till elektronikska apparater som du inte använder dagligen. De drar ström bara av att sitta i kontakten, energi som dras till dina stand-by lägen.


• En digital väckarklocka ger ifrån sig farlig strålning, ha en med batteri istället. Men glöm inte att ta batteriet till holken sen när det är slut.


• Ta dina räkningar på e-faktura om det går. Då slipper du få hem ett pappersark varje månad samt att det kommer direkt till burken och du slipper tappa bort räkningen och slipper då dröjsmålsräntan.


• Stäng av dator, tv, stereo när du inte använder dem. Istället för att låta dem stå och gå i onödan, samt sätt inte tv på stand-by brandrisk finns detsamma gälle mobilladdaren den kan fatta eld om den sitter i utaget utan att ladda mobilen.


• Köp inte presenter i onödan. Det genererar vårt konsumentsamhälle och det är inte bra för miljön. Vet du inte vad du ska ge bort, plantera ett träd för Vi-Skogen istället. Det är bra för miljön och du får ge bort något om det nu är så viktigt. Jag har gjort det flera gånger och det är mycket uppskattat.

En liten lista på saker jag kommit på är bra för miljön. Hoppas ni finner detta som bra inspiration och har ni åskiter om det hela tala om dem för mig då. Är mycket sugen på att höra vad ni tycker om detta. Ha en bra tisdag trots regnrusk.

Nagellack

Någon som kan tipsa om var jag kan köpa nagellack på nätet? Alla tips är välkomna.

Favoritlista

Jag blev så inspirerad av Kerstin att jag också gör en favoritlista:

Favoritdesigner: Malene Birger (Gör By Malene Birger)
Favoritlåt: World's greatest med R Kelly- spela den en gång om dagen i ett år förut Favoritvardagsmat: Min pasta med skinksås (skinkan är av kalkon)
Favoritbok: Ro utan åror av Ulla-Carin Lindquist
Favoritfärg: Turkos
Favoritpojknamn: Erik (efter min morfar)
Favoritflicknamn: Signe (en underbar människa som jobba på mitt första dagis)
Favoritstad: STOCKHOLM i mitt hjärta
Favoritradiostation: P3
Favoritdag i veckan: Onsdag (då har man kommit halvvägs)
Favorittidning: Elle mode
Favoritaffär: Elin Maria Boutique i Eskilstuna
Favoritbloggar: Monokel, Mills Svada, Veras värld, Shit Pommesfrites
Favoritblomma: Tusensköna aka Bellis
Favorittvprogram/Serie: Sex and the city
Favoritord: Solid
Favoritglass: Piggelin