Lars Winnerbäck

I lördags var jag och E på Lars Winnebäck konserten på Zikensdamm, vi och ca 20 000 till. Först hade jag och Emelie picnic längst med Årstaviken, tittade på alla som sprang förbi och catched up eftersom vi inte setts på två och en halv månad. Sen gick vi lite fel och lyckades se typ alla de ställen på söder som jag inte hunnit se. Efter många steg, ett guide-telefonsamtal från en snäll pappa G var vi så framme vid Zinkens. Det hade varit uppehåll hela dagen och vi tackade vädergudarna för att vi sluppit regnet. Det skulle vi inte ha gjort för så fort vi ställde oss i kön började det regna. De snälla vakterna talade då om för oss alla som fällt upp medhavda paraply er att se dem fick vi inte ta med oss in på området. Nehe bara att bli dyngsur då. När vi väl kom in sprang vi upp på läktaren och satt där i några timmar, torrskodda gick vi sedan ner på fejkgräset och skulle invänta Markus Krunegård och Miss Li, då började regnet igen när jag övertalat E att det nog inte skulle komma något mer.

På på med regnkapporna i form av ponchos och vänta in Lasse. När han gick på var vi lagom pepp efter den långa sega väntan, regnet, kassa platser hade vi med såg ingenting under i stort sett hela konserten trots att vi flytta på oss ett antal gånger. Jag gillar Lars Winnerbäck i vanliga fall och har flera av hans skivor men det här var en stor besvikelse. Men som Linnea sa han ska nog ses på en mindre scen med mindre folk, han gör sig inte med så stor publik. Jag hade hela tiden tankarna på mina Kent-konserter där vi varit upp mot eller mer än tjugotusen och då är det röj vill jag lova. Får nog hålla mig till dem istället.