Bli det du vill, skitsnack

Det är frustrerande och irriterande. När vi växer upp säger de (våra föräldrar, lärare och kompisar) att vi kan bli vad vi vill, att ingeting kan stoppa oss och att vi kan ta oss hur lång som helst. Men det stämmer ju inte, för i så fall hade inte jag utbildat mig till förskollärare. Jag har alltid vetat vad jag vill, hur jag ska ta mig dit men det blir ändå inte så. Med åren har jag även blivit varse om mina styrkor och vad jag är bra på, att skriva, uttrycka mig både genom tal och skrift, organisera och få med andra på mina upptåg. Men det räcker inte.

Min dröm är och har länge varit ett journalistiskt yrke eller ett arbete inom musievärlden då konst och design är en mycket stor del av mig och ett område som inte stannar upp och som är outtömligt. Det råder överflöd på folk i dessa branscher och här står jag nu och läser till förskollärare, med en känsla av att jag inte är ämnad för det här och att jag längtar så efter att få göra det som jag verkligen vill. Vi lever bara en gång säger alla och vi ska alla göra det mesta av det liv vi har fått till låns här på jorden. Varför får vi då inte göra det vi ämnade för och det vi brinner för med hela vårt hjärta. Varför måste vi (läs jag) ta den säkra vägen, den som leder till ett arbete och en säker framtid?

Jag vet inte hur länge till jag klarar av det här, för varje dag jag fortsätter på den här vägen känns det som om jag lämnar den sanna Johanna bakom mig och en bit av min glöd och vilja finns kvar där med henne. Jag vill inte bli den som ligger där på min dödsbädd och ångrar mitt liv sen, jag vill leva det liv jag älskar mest och få ut det som gör mig till en bättre version av mig själv och som ger mig glädje och styrka. Inte det som förväntas av en, ett jobb bara för jobbandet skull, då kan det lika gärna vara jag måste få utmaningar och tycka att det jag gör är roligt. Varför ska jag annars göra det?

Update: Tusen tack för alla fina kommentarer jag fått. Vill förtydliga en sak, det jag blir så upprörd över är att det sägs att vi ska bli det vi vill och att inget kan stoppa oss bara vi vill men i praktiken går inte det utan vi tvingas ta ett jobb som är säkert. Många säger att du är så ung du hinner, men det vet vi ju inte jag kanske dör om några år och då får jag ju inte chansen att jobba med det jag vill. Varför ska vi behöva gå den säkra vägen först varför inte få jobba med det vi vill från början? Men jag ger mig inte, jag kan vara en sur och envis jävel när jag vill och nu vill jag. Jag ska ta mig till min dröm, för jag vet att det är där jag hör hemma och där jag kommer att kunna prestera så jag blir nöjd.