torsdag 27 november 2008

Vänner?

Nu har jag en fundering som inte innefattar världssvält, krig eller hemskheter men som jag likväl behöver ert råd om. Töntigt kan tyckas men det skiter jag i. Jag är en samordnare, en som vill/tycker om att hålla mig uppdaterad om hur mina vänner har det, och en som tar tag i saker och ting. Nu har det dock gått över styr och jag har ledsnat. Många av de jag umgås med hör aldrig av sig på eget bevåg och ser till att vi ses eller hör hur det är. Visst är det trevligt när vi väl träffas men det är tröttsamt att alltid behöva vara den som ser till att det blir av. Jag vet att det är MÅNGA jag kommer att tappa kontakten med om jag slutar att höra av mig och drar ihop till en sammankomst, men jag orkar inte längre. Jag känner mig tjatig, påstridig och som ett litet barn. Jag har provat att ta upp det med dem jag fått tillfälle till och de ger alla förklaringarna:
  • Jag vet att jag är dålig på att höra av mig och det är verkligen synd.
  • Jag har alltid varit dålig på att hålla kontakt med folk men så har det alltid varit.

Jag undrar vad jag ska göra. För jag orkar inte med det här längre, känner mig inte alls uppskattad längre.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Det där låter trist
Det kan inte alltid hänga på en

Anonym sa...

Jag känner mig träffad och har verkligen varit jättedålig på att höra av mig på sista tiden. Jobb, dagis, vinterkräksjukor är några dåliga ursäkter. Men jag ser verkligen framemot nästa veckan då vi ska gå på Hello Kitty-grejen. Kram

Sincerely Johanna sa...

att ha det gott: nej jag börjar känna att det får räcka nu

miashopping: det var inte menat så, jag vet att du har mycket. ja det ska bli kul, och kolla den senaste kommentaren på det inlägget om hello kitty, jag blev så glad

Miss Upsey Daisy sa...

Det är jättesvårt när man är i en sådan obalans med sina vänner. Jag tror att man ibland får sina roller och du är den som alltid hör av sig. Det är tråkigt men folk fungerar ju så tyvärr. Sluta och hör av dig och se vad som händer. Det lär ju ta en stund innan de fattar men tids nog gör de så.

Sincerely Johanna sa...

miss ud: jo jag förstår att de numera är invanda mönster, men jag är villig att ta risken att förlora några genom att sluta höra av mig, för nu är det inte roligt längre

Miss Upsey Daisy sa...

Jag hade samma roll som du eller har samma roll som du också. Samtidigt känner jag att folk har börjat fråga med ljusets hastighet numera och det är nästan så att jag inte hinner med allt och får börja tacka nej till saker bara för att hinna andas lite. Sedan går det lite upp och ner såklart.

Sincerely Johanna sa...

miss ud: här har det alltid varit likadant. får väl skylla mig själv som tagit den rollen

Miss Upsey Daisy sa...

Jag tycker inte att du ska skylla dig själv. Du är ju som du är eller hur men om du inte mår bra med saker som de är just nu får du nog göra som du skrev ....

Sincerely Johanna sa...

miss ud: blev en följetong det här, men tack för dina kloka åsikter.