Leende guldbruna ögon

Leende guldbruna ögon på svt 1 idag var bra. Kom åt en öm punk hos mig själv dock som inte var kul. Jag är rädd för att samma sak ska hända med mig som med Lennart. Att jag kommer att bli "dömd" för min hudfärg. Jag har ett svenskt namn både för och efternamn, min pappa kommer från Ghana så därför är jag mörk i hyn och det får jag ofta kommenterat. Jag tycker att det är jättejobbigt, dels för att jag vet om det och dels för att jag ser mig som svensk. Fångad i en mullatkropp. På en praoplats i åk 9 fick jag platsen men inte min klasskamrat som hade ett utlänskt namn. När jag sen kom upp på redaktionen på min första dag sa min handledare samtidigt som han tog i hand. -Jasså du är svart. Jag kommer aldrig att glömma det och tycker inte att det spelar någon roll. Dagligen när jag jobbar möts jag av pensionärer som säger att jag pratar så bra svenska och undrar hur länge jag har varit i Sverige. Jag brukar svara att jag inte kan annat språk (lögn i och med att jag pratar nästintill flytande engelska och har gjort sedan en ålder av tre men det har inte de med att göra) och att jag är född i Katrineholm. Jag är så trött på att höra detta och vet att jag borde strunta i dem men det är svårt och det var jobbigt att se programmet idag och bli påmind om att det är så för oss. Vi som är svenskar, har svenska namn men en annan hudfärg än våra landsmän. Hoppas verkligen att mina barn blir ljusa eller att samhället har ändrats så att de inte behöver ha det som jag. God natt.