Vänskap

Jag läste en mycket intressant artikel om vänskap imorse. Det är tydligen ovanligt att man numera har nära vänner som man hade förr. Idag är det vanligare med ytligare kontakter och bekanta på nätet, likt oss bloggvänner. Jag började tänka på det där och det kan nog stämma. När jag var liten hade jag ingen bästis som de andra jämnåriga flickorna. Jag hade många olika kompisar som jag hoppade emellan. När jag var i tonåren hade jag ett gäng som jag umgicks med, men när vi börja gymnasiet och det hade tagit slut med min dåvarande pojkvän som hade samma vänner. Mitt beteende under tiden efter att det tagit slut, vilka jag än idag skäms så fruktansvärt mycket över, samt att han inte behandlade mig snällt alla gånger gjorde att jag drog mig undan och inte umgicks med vännerna på flera år. När vi sedan hade tagit studenten och jag hade flyttat började jag hitta tillbaka till tjejerna i gänget och idag räknas de tre som mina närmsta vänner och jag skulle inte för allt i världen vara utan Jenny, Johanna och Helene. De känner till mina sämsta erfarenheter och jag tyckte att det var det som gjorde det jobbigt att umgås med dem, var rädd att de skulle ta upp det som jag gjort jag vill helst glömma det hela. Men det går inte och jag får lita på att de inte vill såra mig och hoppas att de också kan glömma allt. I artikeln stod det att det är det som gör vänskap så speciellt att man känner varandra och det man gjort men ändå tycker om varandra. Så tack för allt tjejer, älskar er och hoppas vi får flera år av vänskap. Även om jag tycker om att träffas personligen så gillar jag verkligen mina bloggkompisar som jag aldrig träffat men som ändå ger mig så mycket. Fortsätt kommentera och titta in.